FI har beslutat om en ändrad tillämpning av kapitalkraven för svenska banker för att anpassa dessa krav till EU:s så kallade bankpaket.
Bankpaketet om riskreducerande åtgärder innebär ändringar i regelverket om kapitaltäckning och hantering av banker i kris. Syftet är att stärka bankernas motståndskraft mot kriser och säkerställa att samhällskritiska verksamheter kan upprätthållas vid en kris.
Kapitaltäckningsreglerna bestäms genom en förordning (tillsynsförordningen) som är direkt tillämplig i Sverige och ett direktiv (kapitaltäckningsdirektivet) som genomförs i svensk rätt genom lagar och FI:s föreskrifter. De svenska lagändringarna har ännu inte beslutats men förslagen finns klara i propositionen "Ändringar i regelverket om kapitaltäckning" (prop. 2020/21:36).
Den 25 september offentliggjorde FI en remisspromemoria. I den promemoria som FI nu publicerar har vi beaktat och besvarat de inkomna svaren.
Promemorian beskriver bland annat hur FI avser tillämpa kapitalkraven. Den beskriver också några av de större förändringar som framgår direkt av tillsynsförordningen och förslaget till svensk lagstiftning. Bland annat framgår av promemorian att:
Tidpunkten för när FI börjar tillämpa de ändringar som beskrivs i promemorian beror i hög utsträckning på när de relevanta lagändringarna träder i kraft. Vissa ändringar får däremot en påverkan på bankernas kapitalkrav först efter den första översyns- och utvärderingsprocessen (ÖUP) som banken omfattas av efter att det ändrade regelverket trätt i kraft. FI avser att informera mer om det praktiska införandet under denna övergångsperiod.
Bankpaketet beslutades under våren 2019. Ändringarna i regelverket genomför reformer som regeringar, centralbanker och tillsynsmyndigheter enades om på internationell nivå inom Baselkommittén för banktillsyn och rådet för finansiell stabilitet (FSB) efter den senaste finanskrisen.
Därutöver har EU-kommissionen, utifrån handlingsplanen för att skapa en kapitalmarknadsunion, tagit initiativ till ytterligare ändringar bland annat för att minska onödig administrativ börda och för att hantera att medlemsländer tillämpar regelverket på olika sätt. Det innebär mer enhetliga EU-regler för att tillämpa de verktyg som tillsynsmyndigheterna använder för att bestämma bankernas kapitalkrav.