FI tillämpar riktlinjer för resultatbaserade avgifter för fonder

Den 5 november 2020 publicerade Esma riktlinjer för resultatbaserade avgifter i fondföretag och vissa typer av alternativa investeringsfonder (ESMA34-39-992 SV). Riktlinjerna börjar gälla den 5 januari 2021. För fonder med en resultatbaserad avgift som fanns före den 5 januari 2021 ska riktlinjerna tillämpas vid början av det räkenskapsår som inleds efter den 5 juli 2021. För befintliga fonder med kalenderår som räkenskapsår ska riktlinjerna alltså tillämpas från den 1 januari 2022.

Ett syfte med riktlinjerna är att främja konvergens och standardisering vad gäller resultatbaserade avgifter. Avgiftsmodellerna ska följa principerna om en hederlig och rättvis affärsverksamhet och fonden och dess investerare ska inte debiteras onödiga kostnader. Riktlinjerna innehåller även en gemensam standard för tillhandahållandet av information om resultatbaserade avgifter till investerarna.

Riktlinjerna gäller för UCITS-fonder och öppna alternativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare, med vissa undantag. Riktlinjerna gäller alltså för svenska värdepappersfonder och specialfonder. FI har meddelat Esma att FI avser att följa riktlinjerna, men att FI saknar möjlighet att följa riktlinjerna i den del de avser alternativa investeringsfonder som är upptagna till handel på reglerad marknad och marknadsförs till icke-professionella investerare enligt 4 kap. 4 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. FI gör bedömningen att det, till skillnad för vad som är fallet för värdepappersfonder och specialfonder, saknas regler för dessa typer av alternativa investeringsfonder som gör det möjligt att kräva att riktlinjerna efterlevs. FI ser dock gärna att även dessa fondtyper anpassar sitt avgiftsuttag på motsvarande vis.

FI har historiskt ställt krav på att referensperioden motsvarar fondens hela löptid (dvs. att high watermark inte får återställas). FI avser att även fortsatt ställa detta krav. FI konstaterar att riktlinjerna anger att referensperioden för avgiftsuttag ska vara minst fem år. I Esmas kommentar till fråga 9 (Q9), på s. 16, i Esmas slutliga rapport (ESMA34-39-968), anges dock att detta inte hindrar nationella tillsynsmyndigheter att kräva en längre period.